Hur behandlade pionjärer
•
Kvinnliga pionjärer banade väg för dagens allt fler kvinnliga läkare
När Sveriges äldre läkares nuvarande ledamöter började sina medicinska studier under åren 1935 till 1960 var andelen kvinnor till en början mellan 10 och 15 procent, för att därefter sakta öka till omkring 30 procent år 1960. När jag skrevs in på Karolinska institutet hösten 1938 bestod vår grupp av 50 förhoppningsfulla studenter. Av dessa var sex flickor, men två av dem slutade under det första året. Övervikten av manliga medicinare 1960 har nu förbytts till en lika stor kvinnlig dominans.
Redan 1888 utexaminerades Karolina Widerström från Karolinska institutet som den första svenska kvinnliga läkaren. Hon utbildade sig därefter till gynekolog och gjorde under sin gärning stora insatser för svenska kvinnor. Hon tog också verksam del i den svenska kvinnorörelsen, där hon var aktiv ända fram till sin död 1949.
Karolina Widerström var dock inte den enda kvinnliga läkare som gjorde framstående insatser under 1900-t
•
Hybrid och intervention – pionjärer
– Det var inte lätt på den tiden, slutet av 70-talet, att införa en helt ny teknik som ingen kände till, säger Ebba Larsson som är specialiserad röntgensjuksköterska på neurointervention/Intervention 1.
Hon berättar om tiden när läkaren Pål Svendsen började utforska möjligheterna att använda minimalinvasiv intervention. Det är en metod där man, istället för ett vanligt kirurgiskt ingrepp, för in verktyg och material i ett större blodkärl och utför olika behandlingar via kroppens blodbanor. Metoden används idag bland annat för att ta bort proppar, så kallade embolektomier och trombektomier.
– Det som i dag finns i överallt runtom i världen fanns då bara i New York, Paris – och här. Pål Svendsen fick då slåss ganska hårt för att få igång den verksamheten och vi känner att vi har ett arv att förvalta.
Klippte katetrar själva
Pål Svendsen hade tjänstgjort i USA och när han kom hem bildade han en liten avdelning, neurointervention, för att t
•
Kvinnliga pionjärer
En långsmal svartklädd gestalt tittar ut över bänkrader av flickor. Hon granskar dem allvarsamt men ett litet leende anas i mungipan på Evelina Fahnehjelm – legendarisk föreståndarinna för Wallinska flickskolan på Riddarholmen. Hon hör så väl samman med sin skola, ett gammalt adelspalats med traditioner från medeltiden – en byggnad som trots att Evelina Fahnehjelm ur egen ficka bekostat reparationer och målning av lärosalarna kan se både dyster och klosterlik ut tidiga vintermorgnar i skenet av fladdrande gaslågor.
Nu badar högtidssalen emellertid i ljuset från den glittrande fjärden utanför fönstren och hon kröker på nacken i en uppmuntrande nick. Flickorna reser sig lättade upp och strömmar nedför den breda gamla stentrappan ut i skuggan bakom Riddarholmskyrkan. Där ute väntar familj och vänner oroligt på resultatet. Nya snövita studentmössor vittnar om den åtråvärda mognaden. Året är 1888 och den ljusnande framtiden är snart här.
Vittnen till den gl