Hur förökar sig kräftdjur

•

Kräfta flod

Illustration ©Sjömatsfrämjandet

Kräfta flod
Astacus astacus

Flodkräftan är en sötvattenslevande kräftart som kan liknas vid en liten hummer. Färgen är mörkt blå eller närmare svart, beroende av omgivningen, klorna är kraftiga och hela kräftan har små knottror på skalet. Flodkräftan kan bli upp till 17 cm lång men vanligtvis blir den ca 10 cm. I Sverige finns inget gemensamt minimimått för hur liten flod- eller signalkräftan får vara vid fiske.

Fram till 1960 fanns endast flodkräftan i våra vatten, framför allt i landets södra och mellersta delar. Bestånden av flodkräfta decimerades genom kräftpest som infördes i Sverige i början av 1900-talet. Sedan 1969 har signalkräfta planterats ut i flera vatten för att öka på kräftbeståndet. Signalkräftan är dessvärre bärare av kräftpesten, och smittar därför flodkräftan, utan att själv bli så starkt drabbad. Restriktioner har nu införts vad gäller inplantering av kräftor i sjöar och åar.

Kräftor trivs på fasta bottnar

•

Kräftdjur

Kräftdjur (Crustacea) är en understam av leddjur. Kräftdjuren är en stor och varierad grupp, till understammen hör både mycket små organismer som hoppkräftor och ett av de största leddjuren, japansk spindelkrabba. Gruppen omfattar cirka 70 000 arter.^[1] Kräftdjuren skiljer sig ifrån de andra tre grupperna av leddjur genom att sakna gift. Detta gäller för alla arter utom Speleonectes tulumensis som tillhör den primitiva gruppen Remipedia och är det enda kända giftiga kräftdjuret.^[1]

En del kräftdjur lever fästa vid ett underlag, som havstulpaner, medan andra är frilevande organismer. Det finns både arter som simmar fritt i vattnet och kan bilda stora stim (till exempel krill) och sådana som lever ensamma och kryper omkring på bottnar och rev. Kräftdjur kan livnära sig på många olika vis, de kan vara predatorer (framförallt större kräftdjur), asätare eller filtrerare. Bland mindre kräftdjur finns det många som lever av att beta alger och andra mikroorganisme

•

I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

Allätare

Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.

Nyckelarter i vattendrag och sjöar