Hur görs neurografi
•
Elektroneurografi
Elektroneurografi (ENeG) är en noninvasiv undersökning av kroppens nerver. Vid undersökning tejpar man fast ytelektroder på kroppen som har till uppgift att stimulera nerverna för att på så sätt mäta deras ledningshastighet. Undersökningen är riskfri men kan uppfattas som obehaglig eftersom stimuleringen sker genom elektriska stötar. Avvikelser kan bero på tryck mot nerverna, men också på sjukdomar såsom diabetes eller inflammatoriska tillstånd.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Elektroneurografi (ENeG) beskrevs för första gången av Adrian och Bronk 1929[1]. ENeG används för att bestämma ledningshastighet och ledningsförmåga i perifera nerver; vilket betyder att man då kan se om nervskador existerar och då även diagnostisera sjukdomen[2]. I undersökningen av sensoriska och motoriska nerver registrerar man aktionspotentialerna hos nerverna.[3] ENeG är den enda relativt objektiva mätningen av nervernas skick.[4]
Användningsområden
[redigera•
Experten svarar: Domningar
Anamnes och neurologiskt status är grundstenar i handläggningen. Den huvudsakliga frågeställningen i neurologiskt status är om det finns en känselnedsättning, och i så fall om den kan kopplas till skada eller påverkan på en viss del av nervsystemet (till exempel multipla nerver som vid polyneuropati, en enskild nerv, nervrot, ryggmärgen eller hjärnan), eller om utbredningen inte stämmer överens med neuroanatomin.
Neurofysiologisk undersökning (neurografi och EMG) kan bli aktuell om patienten har ihållande symtom och statusfynden tyder på skada eller lesion på enskild nerv, rot eller plexus, dels för att bestämma nivån på eventuell skada, dels för att bedöma grad av skada och prognos. Neurofysiologisk undersökning kan också vara aktuell för att bestämma typ och grad av polyneuropati.
Påverkan på centrala nervsystemet bör misstänkas om känselnedsättningen omfattar en hel extremitet snarare än delar av en extremitet. Påverkan på både arm, ben och bål på sa
•
Utredningen syftar till att stödja eller avfärda den misstänkta diagnosen. Beroende på typ av skada samt tidsförlopp av densamma så ses olika förändringar vid undersökning med neurografi och EMG.
Neurografi
Förenklat ses vid neurografi långsamma ledningshastigheter i nerverna vid demyeliniserande förändringar medan det vid axonala skador ses lågamplitudiga svarsamplituder med relativt välbevarad ledningshastighet. Vid en akut nervskada, till exempel en komplett perifer nervskada, så ser man direkt en förändring i att signalen ej överleds vid skadan. Om man däremot stimulerar distalt om skadan så ses initialt ett normalt svar. Det tar cirka 3-7 dagar innan Wallersk degeneration av nerven sker.
EMG
Förenklat ses stora motorenhetspotentialer (hög amplitud, förlängd duration) vid äldre axonala skador där reinnervation har skett, medan det vid myopatier ses små potentialer (låg amplitud och kort duration). Vid en akut axonal skada uppkommer denervationsaktivitet först efter någon til