Hur är tätheten av
•
Vad som kan betraktas som låg eller hög täthet beror på det man kallar markens biologiska bärförmåga. Den biologiska bärförmågan påverkas bland annat av hur bördig jordmånen är, hur tjockt snötäcket är och hur länge snön ligger, hur mycket nederbörd det faller under sommaren och hur vegetationens åldersfördelning ser ut som en följd av skogsbruket. Bärförmågan skiljer sig alltså mellan olika delar av landet och kan variera mellan olika år och årstider.
Varje förvaltningsområde och varje jaktvårdsförenings område är unikt beträffande sin biologiska bärförmåga. Det betyder att en viss vitsvanstäthet kan förorsaka ett högt betestryck i ett visst område, medan betestrycket kan vara mycket lågt i ett annat område, fast vitsvanstätheten är exakt den samma. Vad som är hög, respektive låg täthet är alltså mycket relativt.
År 2017 fanns vitsvansvilt i cirka 65 procent av Finlands jaktvårdsföreningar vilka omfattade cirka 40 procent av landets markareal. Den genomsnittliga tätheten i område
•
Varför staden ska vara tät
En hög befolkningstäthet genererar tillräcklig efterfrågan på service samtidigt som det minskar behovet av transporter. En tät stad är därför en mer hållbar stad, skriver Robert Lavelid.
Befolkningstäthet och bebyggelsetäthet. Två kanske lite tråkiga begrepp, men ack så viktiga. Basen för allt stadsbyggande, det viktigaste kriteriet för en bra storstad, är hur många människor som bor där och hur tätt de bor. Det är den grundläggande planeringsfaktorn som i sin tur styr de andra delarna. Om vi ska få en levande större stad måste vi uppnå en viss befolkningsmängd och täthet. (I denna text talar jag om betingelserna för en stor stad. Samma princip gäller för mindre städer, men siffrorna som nämns är annorlunda.)
Vid stadsbyggande kan man tala om två fysiska täthetsbegrepp, befolkningstäthet och bebyggelsetäthet. Detta inkluderar till viss del också social täthet, det vill säga tillgängligheten till service, arbetsplatser, parker, skolor oc
•
En tillgångsanalys mäter hur mycket som kan nås inom en viss räckvidd från en startpunkt. Räckvidden kan beräknas med fågelavstånd, gångavstånd eller som riktningsförändringar enligt ovan (länk till närhetsanalyser). Startpunkten kan till exempel vara en byggnad eller entrépunkt. Man kan också utgå från ett generellt rutnät som täcker hela det analyserade området och använda de enskilda rutorna som startpunkter. Vi brukar använda rutor på 50x50m vilket ger en ganska god upplösning. Detta ger visuellt tydliga kartor som visar kontinuerliga variationer över hela den yta som analyseras.
Tillgången till olika former av utbud inom nära gångavstånd har i flera studier visar sig vara 2viktiga för att värdera stadskvaliteter och exempelvis klargöra graden av bil-beroende i städer.
Läs mer
Berghauser Pont, M. & Haupt, P. (2010). Spacematrix – Space, Density and Urban Form.
Ewing, R & Cervero, R (2010). Travel and the Built Environment: A Meta-Analysis, Journal