Hur framställs syntetisk
•
Syntetisk bensin viktig pusselbit i fossilfri fordonsflotta
– Island är ett bra exempel där elektrobränslen blir ett konkurrenskraftigt alternativ. Där produceras ett överskott av förnybar el som blir möjligt att exportera tack vare att det görs om till ett flytande bränsle. Och så långt är inte steget till förutsättningarna på t ex Gotland, där det nu finns långt gångna planer på att göra på samma sätt, säger Maria Grahn, som är forskare på avdelningen för fysisk resursteori på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap. Sedan Oktober 2017 är hon också ledare för Styrkeområde Energi på Chalmers.
Produktionen sker i två steg – i en elektrolysör produceras först vätgas med hjälp av vatten och el. Vätgasen blandas sedan med koldioxid i en reaktor där resultatet blir bränslen i olika former, som exempelvis metan, metanol eller syntetisk bensin .
– Med de enkla byggstenarna – vätgas och koldioxid – kan slutprodukterna skräddarsys till olika bränslen, som bland annat kan ersätt
•
Syntetiska diamanter, även kallade labodade eller laboratorieframställda diamanter, är diamanter som skapas i en kontrollerad laboratoriemiljö snarare än att brytas från jordens djup. Dessa diamanter har samma kemiska, fysiska och optiska egenskaper som naturliga diamanter, men processen för att tillverka dem är betydligt mer effektiv och miljövänlig.
Hur skapas syntetiska diamanter?
Syntetiska diamanter framställs med hjälp av två huvudsakliga metoder:
- HPHT (High Pressure, High Temperature): Denna metod efterliknar de naturliga förhållandena under jordens yta, där högt tryck och temperatur skapar diamanter. En liten diamantkärna placeras i en kammare med kol, och genom hög värme och tryck växer diamanten runt kärnan.
- CVD (Chemical Vapor Deposition): I denna metod placeras en diamantkärna i en kammare fylld med kolgas. Gasen hettas upp till extremt höga temperaturer, vilket får kolatomerna att avlagras och bilda en diamantlager för lager.
Fördelar med syntetiska diama
•
Syntetmaterial
Syntetiska material är material producerade på konstgjord väg via kemiska reaktioner, till skillnad från naturmaterial som kan utvinnas ur naturen utan att det sker någon kemisk reaktion.[1] Kemiskt sett kan de vara såväl organiska som oorganiska. Framställning av syntetiska material har skett mycket länge, exempelvis tillverkade man redan under antiken de oorganiska pigmenten blyvitt och blymönja.[2]
Under 1700-talet utvecklades kemin som vetenskap och man upptäckte mer eller mindre av en slump nya föreningar och grundämnen, som blev utgångspunkten för ditintills osedda produkter, som till exempel pigmenten kromgult och koboltblått.[2] Med petroleumindustrins framväxt från mitten av 1800-talet[3] kom möjligheten att syntetiskt tillverka produkter med samma eller liknande verksamma ingredienser som de man tidigare hämtat från naturen. Anilinfärgämnen, där det första var mauvein, alltså malvafärg, konkurrerade snart ut sina naturliga motsvarigheter och