Hur ser kräftan
•
I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.
Allätare
Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.
Nyckelarter i vattendrag och sjöar
Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne
•
Blötdjur och kräftdjur
Bärnstenssnäckan sitter ofta på vass och andra växter strax ovanför vattenytan men den kan också påträffas ganska långt från vatten.
Blötdjuren delas upp i snäckor och musslor. Snäckorna har spiralvridet skal. De största heter stor dammsnäcka och sumpsnäcka. Musslorna har två kupiga skal som ledar mot varandra. De största heter flodpärlmussla, dammussla och målarmussla och de minsta ärtmussla och klotmussla. Flodpärlmusslan kan innehålla värdefulla pärlor men man måste öppna och döda tusentals musslor innan man hittar en fin pärla. På grund av pärlfiske och vattenföroreningar har flodpärlmusslan blivit mycket sällsynt och är nu också fridlyst.
De gamla svenska kräftorna kallas flodkräftor. I många sjöar har de dött av en sjukdom som kallas kräftpest. Ofta har man då planterat in en amerikansk kräfta som heter signalkräfta och som inte dör av kräftpesten. Den känns igen på att den har en vit fläck på de stora klorna.
•
Hudömsningen
Steriodhormonet ecdyson sätter i gång hudömsningsprocessen hos leddjuren. I och med att den startas, bryts det gamla skalet ned hos kräftan. Kitin och kalcium frigörs och tas sedan upp vid bildningen av det nya skalet.
Också kräftstenen kitin-protein-kalcium-komplex löses nu upp, och kalcium och kitin tas upp av blodet och transporteras ut till hudens kitinbildande celler.
Medicinskt bruk och prydnader
I äldre medicin användes kräftstenarna, då benämnda lapides cancrorum, hela eller i pulverform mot många sjukdomar.
Enligt den gamla signaturläran, så botades en krämpa med ett läkemedel av liknande utseede som den sjuka kroppsdelen. För att bota ögonåkommor som smolk i ögat kunda man lägga en hel kräftsten under ögonlocket, i hopp om att tårflödet skulle skölja bort smolket. Ännu in på 1920-talet kunde svenska läkare se sviter efter dylika behandlingar, då stenarnas kanter stundtals kan vara vassa.
Kräftstenarna kunde också användas som prydnadsföremål.